Ikväll är det melodifestival. Eller rättare sagt; ikväll är det återigen dags för melodifestival. Det är ju ett antal år sedan som Sveriges Television införde det här med deltävlingar för att få fram det vinnande svenska bidraget. Den tävlingsformen gör mig nu mer och mer fundersam.
Inte för att jag ska sätta mig själv på någon orakelpidestal, men jag minns att jag ganska så snart frågade mig om vi inte nu skulle få lite för mycket av det goda med alla dessa deltävlingar och nu verkar det som om det är fler än jag som tycker så. Tittarsiffrorna har nämligen gått ned.
Vi hade tidigare en enda final, en enda sändning, utan deltävlingar. Jag tror mer på det, än att hålla på så här. Går det några år till så urvattnas det hela ytterligare och jag tror att fler och fler inte kommer att bry sig. Man kan då fråga sig; finns det någon anledning att oroa sig? Varför överhuvudtaget bry sig och varför bryr jag mig om det här?
Jo, anledningen är att svensk musik är en stor exportindustri. Sverige har gott renome utomlands när det gäller musik. Om vi då ger oss själva ett upplägg som färre svenskar bryr sig om, så kommer omvärlden snart att få reda på det och det bidrag som Sverige då skickar från den urvattnade uttagningstävlingen blir naturligtvis på detta sätt devalverat. Jag tror ändå att Sveriges nuvarande goda renome innebär att man lyssnar på vårt bidrag lite extra. Det där "lite extra" riskerar att försvinna om vi blir ett land som tappat vårt renome när det gäller musikkvalité.
Så - med risk för att nu låta som en gammal konservativ gnällig gubbe som bara säger att allt var bättre förr, så säger jag ändå; gå tillbaka till den gamla tävlingsformen med enbart en sändning, en final. Antalet låtar i den finalen går ju att diskutera. Det behöver inte vara så få som tio. Kanske 15 är lagom?
lördag 27 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
Gå i ide, Lennart Jangälv!
Björnar går ju i idé under vintern, men uppenbarligen vaknar gamla uvar till liv, speciellt när det är som kallast, verkar det som.
I Svenska Dagbladet skriver nämligen SL:s förre VD, Lennart Jangälv en artikel med rubriken "Bygg ut Stockholms tunnelbana". Artikeln grundas naturligtvis, (som många andra artiklar om trafiken just nu), på det pågående trafikkaoset, som ju i sin tur är en följd av den kalla och snöiga vintern.
Det ska med en gång sägas att jag givetvis inte på något sätt försvarar den nuvarande situationen. Som ledamot av Stockholms läns landsting, så får jag naturligtvis ta mitt ansvar för att inte ha sett till att ge SL tillräckligt med resurser för att klara av situationen, om det nu är resursbrist som det handlar om. Men det som gör mig inte så lite irriterad, är att de som inte sitter i ansvarig ställning, t ex socialdemokrater och övrig opposition, försöker få det att framstå som om det hade varit annorlunda om de hade suttit vid makten. Faktum är ju att synderna när det gäller underhåll inte enbart uppkommit under den innevarande mandatperiod, utan under flera årtionden, med skiftande majoriteter vid makten.
Därför blir jag nu inte så lite förvånad när Lennart Janglöv låter som om han tillhörde det socialdemokratiska partiet. Jag har ingen aning om vad Jangälv röstar på, men även han låter som om alla synder när det gäller underhåll har skett under den här mandatperioden. Än en gång - så är inte fallet!
Till råga på allt så framför han socialdemokratiska förslag. Bygg ut t-banan och allt kommer att bli bra, menar Jangälv. Han raljerar dessutom om spårvägsutbyggnaden från Norrmalmstorg på precis samma sätt som sossarna gör. Att spårvägen i förlängningen ska gå betydligt längre än till Hamngatan är något som både han, sossar och f ö även Stockholms Handelskammare "glömt" i sammanhanget.
Jag tycker Lennart Jangälv ska gå tillbaka till sitt ide och somna om. Med den här typen av artiklar så framstår han enbart som kollektivtrafikens dödgrävare!
I Svenska Dagbladet skriver nämligen SL:s förre VD, Lennart Jangälv en artikel med rubriken "Bygg ut Stockholms tunnelbana". Artikeln grundas naturligtvis, (som många andra artiklar om trafiken just nu), på det pågående trafikkaoset, som ju i sin tur är en följd av den kalla och snöiga vintern.
Det ska med en gång sägas att jag givetvis inte på något sätt försvarar den nuvarande situationen. Som ledamot av Stockholms läns landsting, så får jag naturligtvis ta mitt ansvar för att inte ha sett till att ge SL tillräckligt med resurser för att klara av situationen, om det nu är resursbrist som det handlar om. Men det som gör mig inte så lite irriterad, är att de som inte sitter i ansvarig ställning, t ex socialdemokrater och övrig opposition, försöker få det att framstå som om det hade varit annorlunda om de hade suttit vid makten. Faktum är ju att synderna när det gäller underhåll inte enbart uppkommit under den innevarande mandatperiod, utan under flera årtionden, med skiftande majoriteter vid makten.
Därför blir jag nu inte så lite förvånad när Lennart Janglöv låter som om han tillhörde det socialdemokratiska partiet. Jag har ingen aning om vad Jangälv röstar på, men även han låter som om alla synder när det gäller underhåll har skett under den här mandatperioden. Än en gång - så är inte fallet!
Till råga på allt så framför han socialdemokratiska förslag. Bygg ut t-banan och allt kommer att bli bra, menar Jangälv. Han raljerar dessutom om spårvägsutbyggnaden från Norrmalmstorg på precis samma sätt som sossarna gör. Att spårvägen i förlängningen ska gå betydligt längre än till Hamngatan är något som både han, sossar och f ö även Stockholms Handelskammare "glömt" i sammanhanget.
Jag tycker Lennart Jangälv ska gå tillbaka till sitt ide och somna om. Med den här typen av artiklar så framstår han enbart som kollektivtrafikens dödgrävare!
måndag 22 februari 2010
Höga löner, bonusar och andra ersättningar
I dagens Expressen kan tidningen berätta att lönen för AIK Fotbolls nyförvärv Sebastian Eguren blir 80 000 kr per månad. I artikeln står det bl a att kontaktet mellan parterna är en relativt billig affär för AIK. Hur det än är med det, så kan jag nog tycka att en lön på 80 000 kr/månad, är en relativt bra lön för Eguren.
Det här med löner, bonusar och andra ersättningar är annars inte alltid så lätt. Men en förhandling är ju alltid en förhandling, så det går det ju inte att skälla ut någon av parterna i en sådan. Om man tycker att en spelare, en VD, eller en vanlig löntagare har för bra betalt, så är det ju inte dennes fel. Det finns ju en motpart, en arbetsgivare, som kanske har varit aningen för givmild, men det är ju inte arbetstagarpartens fel att lönen eller ersättningen blir hög.
När det gäller idrottsmän ska man komma ihåg att ersättningarna för en spelare kan vara som natt och dag beroende på vilken sport vi talar om. Jag själv, som vid vissa tillfällen haft kontraktsansvar när det gäller innebandyn, skulle aldrig kunna skriva under ett kontrakt som innebar en månadslön på 80 000 kr. Men fotbollen har ju en högre omsättning än vad t ex innebandyn har. För att inte tala om de summor som finns inom ishockeyn i NHL eller andra sporter där borta i USA.
Fast det finns situationer som komplicerar och det är när det finns en tredje part inblandad. Om det dessutom är så att det är den tredje parten som i slutänden får stå för kostnaderna, men som inte är med i huvudförhandlingen, så innebär det ett särskilt ansvar för arbetsgivarparten. Den här situationen finns när det gäller bonusar inom finansvärlden. Jag har bloggat om det förut, men vill än en gång påpeka att arbetsgivarsidan i t ex våra affärsbanker måste vara mycket restriktiva när det gäller bonusar. För i slutänden är det vi skattebetalare som annars kan få rädda våra banker. Fråga islänningarna!
Det här med löner, bonusar och andra ersättningar är annars inte alltid så lätt. Men en förhandling är ju alltid en förhandling, så det går det ju inte att skälla ut någon av parterna i en sådan. Om man tycker att en spelare, en VD, eller en vanlig löntagare har för bra betalt, så är det ju inte dennes fel. Det finns ju en motpart, en arbetsgivare, som kanske har varit aningen för givmild, men det är ju inte arbetstagarpartens fel att lönen eller ersättningen blir hög.
När det gäller idrottsmän ska man komma ihåg att ersättningarna för en spelare kan vara som natt och dag beroende på vilken sport vi talar om. Jag själv, som vid vissa tillfällen haft kontraktsansvar när det gäller innebandyn, skulle aldrig kunna skriva under ett kontrakt som innebar en månadslön på 80 000 kr. Men fotbollen har ju en högre omsättning än vad t ex innebandyn har. För att inte tala om de summor som finns inom ishockeyn i NHL eller andra sporter där borta i USA.
Fast det finns situationer som komplicerar och det är när det finns en tredje part inblandad. Om det dessutom är så att det är den tredje parten som i slutänden får stå för kostnaderna, men som inte är med i huvudförhandlingen, så innebär det ett särskilt ansvar för arbetsgivarparten. Den här situationen finns när det gäller bonusar inom finansvärlden. Jag har bloggat om det förut, men vill än en gång påpeka att arbetsgivarsidan i t ex våra affärsbanker måste vara mycket restriktiva när det gäller bonusar. För i slutänden är det vi skattebetalare som annars kan få rädda våra banker. Fråga islänningarna!
onsdag 17 februari 2010
Vad pysslar man med på Skolverket?
Frågan i rubriken har jag ställt många gånger, om inte annat till mig själv. Expemplen är många på olika typer av förslag som Skolverket genom åren kommit med och som nog jag inte är ensam över att ställa frågan om vad de egentligen pysslar med på den myndigheten.
Nu senast har Skolverket fått för sig att undervisningen om antiken och medeltiden ska utgå ur historieundervisningen. Detta har bl a kritiserats av Svenska Dagbladet. Att avskaffa de här delarna ur historieundervisningen är ungefär lika intelligent som att avskaffa undervisningen om ett av de fyra räknesätten. Så viktig anser jag att historieundervisning om antiken och medeltiden är. Våra barn skulle annars inte få lära sig något om den tiden som kan kallas för historiens vagga. Inte heller skulle våra barn få veta något om feodalsamhället och de tekniska landvinningar som då gjordes inom jordbruket och inte heller något om den koppling som fanns mellan de starka centralmakter som då utvecklades. Bara för att nämna något om det jag själv fått lära mig.
Nåväl, eftersom utbildningsminister Jan Björklund (FP) förstår vikten av historia på ett betydligt bättre sätt än vad Skolverket verkar göra, så kommer det här förslaget från Skolverket (också) kastas i papperskorgen. Tack och lov!
Nu senast har Skolverket fått för sig att undervisningen om antiken och medeltiden ska utgå ur historieundervisningen. Detta har bl a kritiserats av Svenska Dagbladet. Att avskaffa de här delarna ur historieundervisningen är ungefär lika intelligent som att avskaffa undervisningen om ett av de fyra räknesätten. Så viktig anser jag att historieundervisning om antiken och medeltiden är. Våra barn skulle annars inte få lära sig något om den tiden som kan kallas för historiens vagga. Inte heller skulle våra barn få veta något om feodalsamhället och de tekniska landvinningar som då gjordes inom jordbruket och inte heller något om den koppling som fanns mellan de starka centralmakter som då utvecklades. Bara för att nämna något om det jag själv fått lära mig.
Nåväl, eftersom utbildningsminister Jan Björklund (FP) förstår vikten av historia på ett betydligt bättre sätt än vad Skolverket verkar göra, så kommer det här förslaget från Skolverket (också) kastas i papperskorgen. Tack och lov!
tisdag 16 februari 2010
Vårdval Stockholm har blivit en succé!
Det är glädjande att det inte är enbart jag och andra borgerliga politiker i Stockholms läns landsting som tycker att Vårdval Stockholm blivit en succé. Nu tycker även andra det. I förra vecckan kunde södertäljeborna läsa i "sin egen" tidning, Länstidningen, att en av vårdcentralscheferna i ett av de mest socialt utsatta områdena i stan tyckte så och nu skriver sex logopeder likadant i Dagens Nyheter.
I artikeln skriver logopederna bl a följande:
"Sällan har ett enskilt politiskt beslut haft en så stor positiv inverkan på den del av vården vi representerar, det vill säga logopedisk verksamhet. På ett år kortades till exempel köerna för att utreda dyslexi från upp till 24 månader till 3 veckor! Det gäller alla områden i Stockholm, såväl rika som fattiga."
Detta talar sitt tydliga språk och jag måste säga att jag ibland inte känner igen den bild som oppostionen i landstinget ger. För faktum är att under 2009 förbättrades vården i hela länet, inte minst i den nära vården, som blivit trygg och tillgänglig för allt fler. Läkarbesöken har ökat med en femtedel på de två åren med Vårdval Stockholm och över 30 nya husläkarmottagningar har öppnat i hela länet.
Samtidigt som fler går till den egna doktorn på vårdcentralen eller husläkarmottagningen, minskar besöken hos specialister. Den mångåriga ökningen av akutbesök på sjukhusen börjar avta. För Folkpartiet är ett av de viktigaste målen med vårdval att fler ska få hjälp tidigt, på den närmaste vårdnivån, för att slippa bli sjukare, så att specialisterna och akutmottagningarna kan koncentrera sig på dem som verkligen behöver deras resurser.
Vården har också blivit mer jämlik. Den största ökningen av läkarbesöken har skett i områden med lägst medelinkomst och mottagningarna där har också större resurser per patient. Det är ett fantastiskt trendbrott att det nu görs lika många läkarbesök i s k utsatta områden som i mer välmående delar av länet.
Vårdval har införts på en rad andra områden än i primärvården. Att patienterna får välja fritt var de vill gå och att alla vårdgivare som lever upp till kraven och fått auktorisation fritt kan erbjuda dem vård, är ett effektivt vapen mot köer och väntetider.
Jag har sagt det förut, men det tåls att upprepas; Vårdval Stockholm är en succé - oavsett vad oppostionen tycker!
I artikeln skriver logopederna bl a följande:
"Sällan har ett enskilt politiskt beslut haft en så stor positiv inverkan på den del av vården vi representerar, det vill säga logopedisk verksamhet. På ett år kortades till exempel köerna för att utreda dyslexi från upp till 24 månader till 3 veckor! Det gäller alla områden i Stockholm, såväl rika som fattiga."
Detta talar sitt tydliga språk och jag måste säga att jag ibland inte känner igen den bild som oppostionen i landstinget ger. För faktum är att under 2009 förbättrades vården i hela länet, inte minst i den nära vården, som blivit trygg och tillgänglig för allt fler. Läkarbesöken har ökat med en femtedel på de två åren med Vårdval Stockholm och över 30 nya husläkarmottagningar har öppnat i hela länet.
Samtidigt som fler går till den egna doktorn på vårdcentralen eller husläkarmottagningen, minskar besöken hos specialister. Den mångåriga ökningen av akutbesök på sjukhusen börjar avta. För Folkpartiet är ett av de viktigaste målen med vårdval att fler ska få hjälp tidigt, på den närmaste vårdnivån, för att slippa bli sjukare, så att specialisterna och akutmottagningarna kan koncentrera sig på dem som verkligen behöver deras resurser.
Vården har också blivit mer jämlik. Den största ökningen av läkarbesöken har skett i områden med lägst medelinkomst och mottagningarna där har också större resurser per patient. Det är ett fantastiskt trendbrott att det nu görs lika många läkarbesök i s k utsatta områden som i mer välmående delar av länet.
Vårdval har införts på en rad andra områden än i primärvården. Att patienterna får välja fritt var de vill gå och att alla vårdgivare som lever upp till kraven och fått auktorisation fritt kan erbjuda dem vård, är ett effektivt vapen mot köer och väntetider.
Jag har sagt det förut, men det tåls att upprepas; Vårdval Stockholm är en succé - oavsett vad oppostionen tycker!
måndag 15 februari 2010
AIK fyller 119 år!
Idag vill jag bara uppmärksamma det faktum att min favoritklubb sedan barnsben, Allmänna Idrottsklubben, mer känd som AIK, denna dag, den 15 februari, fyller 119 år!
Grattis!
Grattis!
söndag 14 februari 2010
Glädje och besvikelse
För att börja lite filosofiskt så är det ju som så att livet består både av glädje och besvikelse. Ett av glädjeämnena just nu är den SIFO-undersökning som idag publiceras i Svenska Dagbladet. Det enda som egentligen är lite synd med den, är att mitt eget parti, folkpartiet, går lite tillbaka. Men eftersom moderaterna går kraftigt framåt innebär det att alliansen på en månad har tagit in sju procentenheter på det försprång som de rödgröna hade.
I mätningen gör jag två intressanta noteringar. Till att börja med så har socialdemokraterna katastrofalt låga siffror, t o m under det senaste valresultatet. Det andra är att miljöpartiet för första gången på flera månader, minskar i opinionen. Vågar man tro att fler har upptäckt att miljöpartiet enbart har en lysande stjärna och att hon inte kan vara överallt, hon är inte hela miljöpartiet. När Maria Wetterstrand har varit i focus, så har det gått bra för partiet, men på senare tid så har det andra språkröret, Peter Eriksson, varit den som varit mest i farten, och om jag nyss kallade Wetterstrand för den klart lysande stjärnan, så konstaterar jag att det epitetet kan man inte sätta på Peter Eriksson.
Besvikelsen då? Ja den hämtar jag just nu från sportens värld. "Just nu vill jag bara åka hem", säger Helena Jonsson, efter det misslyckade loppet under gårdagens skidskytte. Det kommer naturligtvis inte Helena att göra. Hon biter säkert ihop och kommer igen vid nästa tillfälle, men det som jag inte gillar är dels att en av våra största favoriter misslyckades, dels att sånt här, av någon anledning, sätter en prägel på resterande svenska insatser. I de OS där vi fått en bra start har det som helhet också blivit ett bra OS för Sverige, dålig start har dessvärre alltför ofta fått motsatt effekt. De svenskar som tävlar får dock gärna bevisa motsatsen. Heja Sverige!
I mätningen gör jag två intressanta noteringar. Till att börja med så har socialdemokraterna katastrofalt låga siffror, t o m under det senaste valresultatet. Det andra är att miljöpartiet för första gången på flera månader, minskar i opinionen. Vågar man tro att fler har upptäckt att miljöpartiet enbart har en lysande stjärna och att hon inte kan vara överallt, hon är inte hela miljöpartiet. När Maria Wetterstrand har varit i focus, så har det gått bra för partiet, men på senare tid så har det andra språkröret, Peter Eriksson, varit den som varit mest i farten, och om jag nyss kallade Wetterstrand för den klart lysande stjärnan, så konstaterar jag att det epitetet kan man inte sätta på Peter Eriksson.
Besvikelsen då? Ja den hämtar jag just nu från sportens värld. "Just nu vill jag bara åka hem", säger Helena Jonsson, efter det misslyckade loppet under gårdagens skidskytte. Det kommer naturligtvis inte Helena att göra. Hon biter säkert ihop och kommer igen vid nästa tillfälle, men det som jag inte gillar är dels att en av våra största favoriter misslyckades, dels att sånt här, av någon anledning, sätter en prägel på resterande svenska insatser. I de OS där vi fått en bra start har det som helhet också blivit ett bra OS för Sverige, dålig start har dessvärre alltför ofta fått motsatt effekt. De svenskar som tävlar får dock gärna bevisa motsatsen. Heja Sverige!
måndag 8 februari 2010
En olycka kommer sällan ensam!
En olycka kommer sällan ensam är ju ett gammalt ordspråk. Min personliga dag har varit helt ok, men under dagen har vi nåtts av tre "olyckor", en riktigt katastrofal olycka, de två andra är betydligt lindrigare och inte alls lika bokstavlig som den verkliga olyckan.
Den första, och det mest allvarliga, är dödsskjutningarna mot de svenska soldaterna i Afghanistan. Det är beklagansvärt ur många olika synvinklar och givetvis en tragedi för de anhöriga. Men det som får mig att i efterhand må minst lika illa, är Lars Ohlys uttalanden om att ta hem trupperna från Afghanistan. Ett hemtagande av svensk trupp skulle enbart gynna de krafter som vill återinföra Talibanvälde i landet. Om vi i Sverige och alla andra utländska trupper skulle lämna Afghanistan, skulle det enbart leda till att vägen för talibanerna att återigen ta makten, skulle ligga öppen som en autostrada. Men eftersom Ohly aldrig har varit någon stor värnare av demokratin så är det väl för mycket begärt att han ska förstå det.
Vidare har USA:s kvinnliga högerspöke nummer ett, Sarah Palin, uttalat sig på ett s k "Tea party konvent" och utesluter nu inte att hon ännu en gång ska försöka bli presidentkandidat. Hennes stockkonservativa syn i jämställdhetsfrågor och moralfrågor kan nog t o m få en och annan moderat här i Sverige att dra öronen åt sig. Det är bara att hoppas att president Barack Obama hinner att genomföra en del av de populära reformer som gör att han blir återvald. Annars finns det risk för att USA återfaller i konservativa tankegångar á la Palins.
Avslutningsvis så verkar det som om Ukrainas befolkning nu har glömt allt vad kommunism heter, när man är på väg att rösta fram Viktor Janukovytj som president. Nu lovar han bättre tider för Ukraina. Jodå, det lovade han redan under hans förra sejour som president. Här kan man väl ta till ett annat ordspråk, "Tomma tunnor skrammlar mest"!
Den första, och det mest allvarliga, är dödsskjutningarna mot de svenska soldaterna i Afghanistan. Det är beklagansvärt ur många olika synvinklar och givetvis en tragedi för de anhöriga. Men det som får mig att i efterhand må minst lika illa, är Lars Ohlys uttalanden om att ta hem trupperna från Afghanistan. Ett hemtagande av svensk trupp skulle enbart gynna de krafter som vill återinföra Talibanvälde i landet. Om vi i Sverige och alla andra utländska trupper skulle lämna Afghanistan, skulle det enbart leda till att vägen för talibanerna att återigen ta makten, skulle ligga öppen som en autostrada. Men eftersom Ohly aldrig har varit någon stor värnare av demokratin så är det väl för mycket begärt att han ska förstå det.
Vidare har USA:s kvinnliga högerspöke nummer ett, Sarah Palin, uttalat sig på ett s k "Tea party konvent" och utesluter nu inte att hon ännu en gång ska försöka bli presidentkandidat. Hennes stockkonservativa syn i jämställdhetsfrågor och moralfrågor kan nog t o m få en och annan moderat här i Sverige att dra öronen åt sig. Det är bara att hoppas att president Barack Obama hinner att genomföra en del av de populära reformer som gör att han blir återvald. Annars finns det risk för att USA återfaller i konservativa tankegångar á la Palins.
Avslutningsvis så verkar det som om Ukrainas befolkning nu har glömt allt vad kommunism heter, när man är på väg att rösta fram Viktor Janukovytj som president. Nu lovar han bättre tider för Ukraina. Jodå, det lovade han redan under hans förra sejour som president. Här kan man väl ta till ett annat ordspråk, "Tomma tunnor skrammlar mest"!
fredag 5 februari 2010
Spårbilar - något för framtiden?
Idag ägnade jag förmiddagen åt ett seminarium om spårbilar, arrangerat av nätverket KOMPASS, som kan sägas vara en intresseförening för kommuner som är intresserade av spårbilar.
Vad är då en spårbil eller spårtaxi (kärt barn har många namn). Om man går in på KOMPASS hemsida så kan man läsa följande definition:
”En spårtaxi är ett förarlöst spårbundet fordon med samma storlek som en vanlig bil. Spårtaxin åker på ett nätverk av högbanor. Fordon som liksom en hiss kommer när man trycker på "hit"-knappen, och där man sedan knappar in adressen dit man vill åka.”
Det är svårt att verbalt beskriva hur en spårbil/taxi fungerar, men till den här definitionen bör man också veta att de fordon som framförs är tänkta att gå på en bana flera meter upp i luften.
Är då spårtaxi någonting att satsa på för framtiden?
På det här seminariet blev svaret (inte helt oväntat) ja på den frågan. Men eftersom spårtaxi är ett helt nytt trafiksystem så kan jag konstatera att sådana aldrig billiga. Några summor nämndes aldrig heller under seminariet, förutom att en av deltagarna försökte göra en jämförelse mellan tvärbanan och ett tilltänkt spårbilssystem och kom fram till att spårbilssystemet skulle bli billigare. Jo, det kan man ju säga, men jag tror nog att det måste till mera definitiva beräkningar för att jag ska bli övertygad.
Dessutom måste det, för att det ska vara någon vits med systemet, införas ett ganska så finmaskigt nät där spårtaxin ska kunna gå. Man måste ju kunna nå väldigt många olika ställen inom t ex en stad. Sedan var det det här med stadsmiljön. Jag ska inte överdriva, men jag kan inte se så där väldigt många fler förfulande inslag i stadsmiljön än ett spårtaxisystem med flera meter höga balkar där spårbilarna ska gå fram.
Jag kan konstatera att efter seminariet kan jag säga som Stefan Sauk sa i ett helt annat sammanhang; "Jag är skeptisk!"
Vad är då en spårbil eller spårtaxi (kärt barn har många namn). Om man går in på KOMPASS hemsida så kan man läsa följande definition:
”En spårtaxi är ett förarlöst spårbundet fordon med samma storlek som en vanlig bil. Spårtaxin åker på ett nätverk av högbanor. Fordon som liksom en hiss kommer när man trycker på "hit"-knappen, och där man sedan knappar in adressen dit man vill åka.”
Det är svårt att verbalt beskriva hur en spårbil/taxi fungerar, men till den här definitionen bör man också veta att de fordon som framförs är tänkta att gå på en bana flera meter upp i luften.
Är då spårtaxi någonting att satsa på för framtiden?
På det här seminariet blev svaret (inte helt oväntat) ja på den frågan. Men eftersom spårtaxi är ett helt nytt trafiksystem så kan jag konstatera att sådana aldrig billiga. Några summor nämndes aldrig heller under seminariet, förutom att en av deltagarna försökte göra en jämförelse mellan tvärbanan och ett tilltänkt spårbilssystem och kom fram till att spårbilssystemet skulle bli billigare. Jo, det kan man ju säga, men jag tror nog att det måste till mera definitiva beräkningar för att jag ska bli övertygad.
Dessutom måste det, för att det ska vara någon vits med systemet, införas ett ganska så finmaskigt nät där spårtaxin ska kunna gå. Man måste ju kunna nå väldigt många olika ställen inom t ex en stad. Sedan var det det här med stadsmiljön. Jag ska inte överdriva, men jag kan inte se så där väldigt många fler förfulande inslag i stadsmiljön än ett spårtaxisystem med flera meter höga balkar där spårbilarna ska gå fram.
Jag kan konstatera att efter seminariet kan jag säga som Stefan Sauk sa i ett helt annat sammanhang; "Jag är skeptisk!"
onsdag 3 februari 2010
Grattis till alla duktiga FP-kvinnor och tankar om opinionsmätningar
Först av allt vill jag idag säga grattis till ett helt gäng av våra duktiga folkpartikvinnor, som igår fick nya uppdrag. Först och främst ett stort grattis till Birgitta Ohlsson, som igår utnämndes till vår nya EU-minister. Men även Karin Pilsäter får ett stort grattis till sin nya tjänst som statssekreterare i utbildningsdepartementet.
Eftersom både Birigitta och Karin var riksdagsledamöter och nu lämnar dessa uppdrag, fick detta följdkonsekvenser för andra. Således vill jag även här gratulera Nina Lundström och Gulan Avci till att nu ha blivit riksdagsledamöter!
I övrigt har jag idag funderat lite grann över det här med opinionsundersökningar. Det är väl inte bara jag som noterat att de senaste mätningarna har visat skillnader mellan de olika undersökningarna. Dagens Nyheter har försökt att reda ut varför de olika mätningarna ser ut som de gör och ni får gärna läsa den aktuella artikeln här.
Det vore ju intressant att veta vilket opinionsinstitut som har mest rätt, men det är ju inte så lätt att veta. Det beror säkert på när man frågar och hur urvalet görs. Men en sak är jag säker på och det är att opinionsinstitutet United Minds mätningar nog inte kan vara mycket att lita på. Att bygga sina undersökningar på s k webbpaneler och inte ett statistiskt urval, kan ju inte bli annat än fel. Med största sannolikhet finns det i deras undersökningar en kraftig övervikt av yngre personer, företrädesvis sådana som besöker nätet dagligen. Mycket riktigt så erhålls högre siffror då också för vänstersidan, med kraftig slagsida för Miljöpartiet.
Eftersom både Birigitta och Karin var riksdagsledamöter och nu lämnar dessa uppdrag, fick detta följdkonsekvenser för andra. Således vill jag även här gratulera Nina Lundström och Gulan Avci till att nu ha blivit riksdagsledamöter!
I övrigt har jag idag funderat lite grann över det här med opinionsundersökningar. Det är väl inte bara jag som noterat att de senaste mätningarna har visat skillnader mellan de olika undersökningarna. Dagens Nyheter har försökt att reda ut varför de olika mätningarna ser ut som de gör och ni får gärna läsa den aktuella artikeln här.
Det vore ju intressant att veta vilket opinionsinstitut som har mest rätt, men det är ju inte så lätt att veta. Det beror säkert på när man frågar och hur urvalet görs. Men en sak är jag säker på och det är att opinionsinstitutet United Minds mätningar nog inte kan vara mycket att lita på. Att bygga sina undersökningar på s k webbpaneler och inte ett statistiskt urval, kan ju inte bli annat än fel. Med största sannolikhet finns det i deras undersökningar en kraftig övervikt av yngre personer, företrädesvis sådana som besöker nätet dagligen. Mycket riktigt så erhålls högre siffror då också för vänstersidan, med kraftig slagsida för Miljöpartiet.
måndag 1 februari 2010
"Alliansen vann på knockout"
Ovanstående rubrik är tillika rubrik i en artikel i dagens Expressen. Det som Expressen hänvisar till är en tittarundersökning som genomfördes efter gårdagens partiledardebatt. Den talar sitt tydliga språk, liksom f ö Expressens egen omröstning där snittbetyget på alliansens partiledare blev; Fredrik Reinfeldt 3,9, Jan Björklund 3,3, Göran Hägglund 3,1 och Maud Olofsson 2,7. Att jämföras med Mona Sahlin 1,5, Peter Eriksson 1,4 och Lars Ohly 1,3.
Jag är givetvis glad åt att tittarna och Expressens läsare tycker som de gör, även om jag själv kanske inte riktigt skulle beskriva det hela som en knockout. Till stor del tycker jag debatten var jämn. En särskild knepig fråga för alliansen är det här med sjukförsäkringen. Där tyckte jag t o m att alliansföreträdarna vecklade in sig i svar som var ganska så svårbegripliga. Däremot var det påfallande ofta som oppositionen bara klagade på regeringsalliansen och inte förde fram sin egen politik. Särskilt Mona Sahlin gjorde sig skyldig till detta.
Fast jag är både glad och nöjd över Jan Björklunds insats. Han dominerade de delar av debatten som handlade om kärnkraft och om skola. Hur någon ens kan ha som förslag att avskaffa kärnkraften när den står för 50% av dagens energiförsörjning är för mig en gåta och när det gäller skolan, så är det enda pedagogiska problemet för FP och alliansen att de förbättrade resultat när det gäller kunskaper, d v s skolans viktigaste mål, kommer först om ca tio år. Om inte annat av den anledningen så är det en nödvändighet för alliansen att bli omvald. Annars rullar vi tillbaka hela kunskapsinlärningen till 70-tal á la "Hej Matematik", med inte mycket till betyg och kunskapskontroll. I varje fall om man lyssnar till den värste av dem alla på det här området, Lars Ohly (V). Då kan man inte bli annat än mörkrädd.
Jag är givetvis glad åt att tittarna och Expressens läsare tycker som de gör, även om jag själv kanske inte riktigt skulle beskriva det hela som en knockout. Till stor del tycker jag debatten var jämn. En särskild knepig fråga för alliansen är det här med sjukförsäkringen. Där tyckte jag t o m att alliansföreträdarna vecklade in sig i svar som var ganska så svårbegripliga. Däremot var det påfallande ofta som oppositionen bara klagade på regeringsalliansen och inte förde fram sin egen politik. Särskilt Mona Sahlin gjorde sig skyldig till detta.
Fast jag är både glad och nöjd över Jan Björklunds insats. Han dominerade de delar av debatten som handlade om kärnkraft och om skola. Hur någon ens kan ha som förslag att avskaffa kärnkraften när den står för 50% av dagens energiförsörjning är för mig en gåta och när det gäller skolan, så är det enda pedagogiska problemet för FP och alliansen att de förbättrade resultat när det gäller kunskaper, d v s skolans viktigaste mål, kommer först om ca tio år. Om inte annat av den anledningen så är det en nödvändighet för alliansen att bli omvald. Annars rullar vi tillbaka hela kunskapsinlärningen till 70-tal á la "Hej Matematik", med inte mycket till betyg och kunskapskontroll. I varje fall om man lyssnar till den värste av dem alla på det här området, Lars Ohly (V). Då kan man inte bli annat än mörkrädd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)