Det är kul att, numera på avstånd, följa det som händer i Södertälje. Eftersom jag bodde i stan i nästan 20 år, så är jag fortfarande intresserad över det som händer där och tycker det är roligt när det kommer positiva nyheter och suckar över de negativa.
När jag idag läser Länstidningens nätupplaga, så finner jag bl a två mycket positva saker och en negativ. De positiva hämtar jag från sporten och näringslivet. Den negativa från politiken.
Fotbollslaget Syrianska har nämligen gått upp i allsvenskan. För några år sedan var ett annat södertäljelag, Assyriska, uppe i högsta serien i ett år. Vi får nu se om Syrianskas sejour i allsvenskan blir längre. Laget, som bildades för 33 år sedan, har härmed skrivit en bit historia. Man hade en tuff resa och låg ganska så länge i mitten av serien, innan man sakta men säkert kravlade sig upp och faktiskt blev vinnare av superettan i slutänden. Det är bara att säga; GRATTIS SYRIANSKA!
Det andra roliga som jag hämtar från Södertälje är att företaget Scania går bra! Vinsten för bolaget blev bättre än väntat, hela 3 352 miljoner kronor för tredje kvartalet. Enligt TT hade analytiker räknat med att Scanias vinst skulle landa på 2 898 miljoner kronor. Det är inte bara för Södertälje som det är kul att det går bra för Scania, utan för hela Sverige.
Avslutningsvis det negativa. Jag har tidigare kommenterat Pensionärspartiet i Södertäljes märkliga turer, som bl a ledde fram till att man uteslöt en av partiets grundare och frontpersoner, Berit Lagerwall. Det ledde naturligtvis till att partiet tappade sina två mandat och åkte ur Södertäljes fullmäktige, men vad värre är så har partiet uppenbarligen misskötts till den milda grad att konkursen är nära. Pensionärspartiets revisor Mihkel Nõmm rekommenderar partiets styrelse att försätta partiet i konkurs och den som har den mycket otacksamma uppgiften att försöka reda ut den ekonomiska härvan är 88 år unga Aina Abrahamsson. Jag tror hon hade önskat sig en lättare uppgift på ålderns höst. Jag känner inte Aina Abrahamsson, men jag säger ändå; Stackars Aina!
måndag 25 oktober 2010
torsdag 21 oktober 2010
Förakta inte andra människor!
En av människans sämsta egenskaper är förakt mot andra människor. Det kan visa sig på olika sätt, men det handlar alltsom oftast om förakt mot andras åsikter eller mot sådant som andra än de själva gillar att göra. Jag vill på inte något sätt påstå att jag är felfri i det här sammanhanget, men jag försöker att visa respekt för andra i så stor omfattning som möjligt.
Jag ska med två exemepel peka på vad jag menar. Det handlar om två helt olika typer av förakt, dels om förakt mot andra människors aktiviteter, dels förakt mot andra människors åsikter och tro.
Artisten Penilla Wahlgren har skrivit på sin blogg om Gekås i Ullared. För er som inte vet, så är Gekås ett gigantiskt stort lågprisvaruhus som ligger i halländska Ullared.
På sin blogg kritiserar Pernilla Wahlgren detta varuhus, som f ö även går som tv-serie i kanal 5. Bl a skriver hon; "Ursäkta mig. Men det var inte riktigt ”my cop of tea”, om man säger så….
Ärlig talat. Vilket fruktansvärt ställe!!
Och dit köar folk för att shoppa???!
Jag skulle inte ens åka dit om jag fick betalt! Och då är jag ändå en sån som kan shoppa överallt. T om på bensinmackar. Men det här var det absolut värsta jag sett!
VEM tycker att det är mysigt att springa runt med en kundvagn och trängas med folk i en hangarliknande lokal fylld av saker som man lika gärna kan köpa på Prisextra?!"
Jag vill med en gång säga att jag inte är den som gillar shopping. Jag går sällan in i en affär för att bara kolla på något och jag brukar försöka gå ut därifrån så fort som möjligt. Men det skulle aldrig falla mig in att visa sådant förakt som Pernilla Wahlgren visar för de människor som tycker om det. I de avsnitt jag sett av tv-serien har jag både faschinerats och förundrats över hur samma människor återkommer med jämna mellanrum för att handla på Ullared. Själv har jag varit där en gång på "studiebesök", när vi var på semester i Halland och jag har inte någon större lust att åka dit igen. Men de som gillar att shoppa på Ullared ska få göra det, utan vissa artisters förakt för att de gillar det.
Den andra typen av förakt handlar om förakt mot en åsikt eller rättare sagt mot en tro. De s k Humanisterna bedriver med sin ordförande Christer Sturmark en ren klappjakt på de personer som är i närheten att försvara kristen tro och/eller kristendomen som sådan.
Nu senast bevisades detta i debatten som Sturmark hade när det gäller kristendomsundervisningen i skolan, där skolminister Jan Björklund (FP) inte velat minska undervisnngen i kristendom i förhållande till de andra världsreligionerna. För detta har Björklund fått kritik från Humanisterna, som är en förening som säger sig arbeta för att vidmakthålla ett sekulärt samhälle. Jag har mer och mer tyckt att de för en aggresiv kampanj mot kristendom och att de arbetar mot varje form av gudstro, samt att de mer och mer visar sitt förakt mot oss som har en tro på en Gud.
Nu har jag också fått belägg för att denna känsla är rätt och riktig, och det från mycket oväntat håll. I Svenska Dagbladet, under rubriken "Intolerans präglar Humanisterna", skriver den f d medlemmen i Humanisterna, Malin Jonsson, bl a att det i förbundet Humanisterna "finns ett ohöljt förakt för troende människor, och särskilt ett förakt riktat mot muslimer. Humanisterna har stängt in och begränsat humanismen så till den grad att jag efter 14 år i förbundet inte längre känner igen mig och därför lämnar det".
Det är uppenbarligen inte bara jag och andra kristna och troende, som känt förakt från Humanisterna. Nu finns även den känslan från de egna medlemmarna. Jag bara undrar när de s k Humanisterna ska bli humana?
Jag ska med två exemepel peka på vad jag menar. Det handlar om två helt olika typer av förakt, dels om förakt mot andra människors aktiviteter, dels förakt mot andra människors åsikter och tro.
Artisten Penilla Wahlgren har skrivit på sin blogg om Gekås i Ullared. För er som inte vet, så är Gekås ett gigantiskt stort lågprisvaruhus som ligger i halländska Ullared.
På sin blogg kritiserar Pernilla Wahlgren detta varuhus, som f ö även går som tv-serie i kanal 5. Bl a skriver hon; "Ursäkta mig. Men det var inte riktigt ”my cop of tea”, om man säger så….
Ärlig talat. Vilket fruktansvärt ställe!!
Och dit köar folk för att shoppa???!
Jag skulle inte ens åka dit om jag fick betalt! Och då är jag ändå en sån som kan shoppa överallt. T om på bensinmackar. Men det här var det absolut värsta jag sett!
VEM tycker att det är mysigt att springa runt med en kundvagn och trängas med folk i en hangarliknande lokal fylld av saker som man lika gärna kan köpa på Prisextra?!"
Lite längre ner i bloggen skriver hon; "Folk åker ju tydligen långväga för att handla där och vissa läääängtar efter att åka till Ullared och shoppa….?!
Är ni galna?! Det där är inte shopping! Det där är tortyr!"
Är ni galna?! Det där är inte shopping! Det där är tortyr!"
Jag vill med en gång säga att jag inte är den som gillar shopping. Jag går sällan in i en affär för att bara kolla på något och jag brukar försöka gå ut därifrån så fort som möjligt. Men det skulle aldrig falla mig in att visa sådant förakt som Pernilla Wahlgren visar för de människor som tycker om det. I de avsnitt jag sett av tv-serien har jag både faschinerats och förundrats över hur samma människor återkommer med jämna mellanrum för att handla på Ullared. Själv har jag varit där en gång på "studiebesök", när vi var på semester i Halland och jag har inte någon större lust att åka dit igen. Men de som gillar att shoppa på Ullared ska få göra det, utan vissa artisters förakt för att de gillar det.
Den andra typen av förakt handlar om förakt mot en åsikt eller rättare sagt mot en tro. De s k Humanisterna bedriver med sin ordförande Christer Sturmark en ren klappjakt på de personer som är i närheten att försvara kristen tro och/eller kristendomen som sådan.
Nu senast bevisades detta i debatten som Sturmark hade när det gäller kristendomsundervisningen i skolan, där skolminister Jan Björklund (FP) inte velat minska undervisnngen i kristendom i förhållande till de andra världsreligionerna. För detta har Björklund fått kritik från Humanisterna, som är en förening som säger sig arbeta för att vidmakthålla ett sekulärt samhälle. Jag har mer och mer tyckt att de för en aggresiv kampanj mot kristendom och att de arbetar mot varje form av gudstro, samt att de mer och mer visar sitt förakt mot oss som har en tro på en Gud.
Nu har jag också fått belägg för att denna känsla är rätt och riktig, och det från mycket oväntat håll. I Svenska Dagbladet, under rubriken "Intolerans präglar Humanisterna", skriver den f d medlemmen i Humanisterna, Malin Jonsson, bl a att det i förbundet Humanisterna "finns ett ohöljt förakt för troende människor, och särskilt ett förakt riktat mot muslimer. Humanisterna har stängt in och begränsat humanismen så till den grad att jag efter 14 år i förbundet inte längre känner igen mig och därför lämnar det".
Det är uppenbarligen inte bara jag och andra kristna och troende, som känt förakt från Humanisterna. Nu finns även den känslan från de egna medlemmarna. Jag bara undrar när de s k Humanisterna ska bli humana?
onsdag 20 oktober 2010
Rationalisera jordbrukspolitiken och ta bort resorna till Strasbourg
Folkpartiet är Sveriges mest EU-vänliga parti. Det är vi stolta över. Vår vision för Europa är en kontinent som ger alla människor nya möjligheter och friheten att förverkliga sina drömmar. För oss liberaler är de främsta målen med samarbetet inom den europeiska unionen fred, frihet och demokrati.
Men att vi folkpartiser gillar EU innebär inte att vi älskar allting som har med EU att göra. På DN-debatt skriver idag EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) att hon är oerhört besviken över att EU-kommissionen inte vill verka för neddragningar inom jordbrukspolitiken. Hon påpekar mycket riktigt att behovet av att hushålla med EU:s pengar är större än någonsin.
Vidare skriver EU-ministern att alltför många medlemsländer har stora underskott samtidigt som de redan tidigare har stora statsskulder. Samarbetet inom EU är viktigt för att skapa förutsättningar för ökad tillväxt och för att alla medlemsländer långsiktigt ska återgå till sunda offentliga finanser.
Att EU kan och bör effektiviseras är ett måste. I framtiden är det en omöjlighet att halva EU:s budget går till jordbrukspolitiken. Speciellt inte som många EU-länder idag går med kraftiga underskott.
Något som Birgitta Ohlsson inte tar upp i sin artikel, men som också är ett måste för framtiden, är att EU-parlamentets sammanträden bör hållas på en enda plats och att denna bör vara Bryssel. Det kringflackande liv som parlamentarikarna idag sysslar med, då de med jämna mellanrum åker med sitt pick och pack till Strasbourg, måste upphöra.
I båda de här frågorna innehar Frankrike en nyckelroll. Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men en lösning som inkluderar ett fett erbjudande till Frankrike på samma tema som ur filmen Gudfadern, d v s "I will make him an offer he cant refuse", skulle vara på sin plats, även om jag i övrigt inte vill göra några jämförelser mellan Frankrike och Gudfadern!
Om ni som jag inte tycker om EU-parlamentets kringflackande liv mellan Bryssel och Strasbourg, kan ni kolla in oneseat.eu och där skriva på att ni är emot denna flyttcirkus!
Men att vi folkpartiser gillar EU innebär inte att vi älskar allting som har med EU att göra. På DN-debatt skriver idag EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) att hon är oerhört besviken över att EU-kommissionen inte vill verka för neddragningar inom jordbrukspolitiken. Hon påpekar mycket riktigt att behovet av att hushålla med EU:s pengar är större än någonsin.
Vidare skriver EU-ministern att alltför många medlemsländer har stora underskott samtidigt som de redan tidigare har stora statsskulder. Samarbetet inom EU är viktigt för att skapa förutsättningar för ökad tillväxt och för att alla medlemsländer långsiktigt ska återgå till sunda offentliga finanser.
Att EU kan och bör effektiviseras är ett måste. I framtiden är det en omöjlighet att halva EU:s budget går till jordbrukspolitiken. Speciellt inte som många EU-länder idag går med kraftiga underskott.
Något som Birgitta Ohlsson inte tar upp i sin artikel, men som också är ett måste för framtiden, är att EU-parlamentets sammanträden bör hållas på en enda plats och att denna bör vara Bryssel. Det kringflackande liv som parlamentarikarna idag sysslar med, då de med jämna mellanrum åker med sitt pick och pack till Strasbourg, måste upphöra.
I båda de här frågorna innehar Frankrike en nyckelroll. Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men en lösning som inkluderar ett fett erbjudande till Frankrike på samma tema som ur filmen Gudfadern, d v s "I will make him an offer he cant refuse", skulle vara på sin plats, även om jag i övrigt inte vill göra några jämförelser mellan Frankrike och Gudfadern!
Om ni som jag inte tycker om EU-parlamentets kringflackande liv mellan Bryssel och Strasbourg, kan ni kolla in oneseat.eu och där skriva på att ni är emot denna flyttcirkus!
måndag 18 oktober 2010
Sverigedemokraterna ska bemötas och Sverige ska inte lämna Afghanistan i sticket
Det tillhör inte precis vanligheterna att jag håller med min socialdemokratiske landstingskollega Peter Andersson, men nu har det hänt. På sin blogg skriver Peter Andersson idag ett inlägg under rubriken "Vilket ansvar tar man på sig om man legitimerar Sverigedemokraterna".
På sin blogg kritiserar han de som nu säger att "Ok att Sd är främlingsfientliga, men nu är de invalda - därför ska de ses som ett vanligt parti". Liksom Andersson anser jag att partiets verkliga syften måste kommas ihåg, man kan inte bortse från deras huvudagenda, nämligen att med en främlingsfientlighet och en människosyn som bygger på ett "vi-och-de-tänkande", driva ut flyktingar ur landet och i pricip inte tillåta några att komma hit.
Jag tycker också att Dagens Nyheter har rätt när de skriver att det är rätt att ta debatten med Sverigedemokraterna, men inte att acceptera deras världsbild. Debatten får inte tas utifrån deras villkor.
För övrigt vill jag gärna hålla med min partikollega Victor Zetterman, när han argumenterar för att Sverige måste vara kvar i Afghanistan med svenska trupper. Dessvärre har nu den femte svenska soldaten stupat och det är minst sagt sorgerligt. Även jag vill beklaga och rikta mina tankar till hans familj, men konstaterar samtidigt att detta inte får legitimera ett snabbt tillbakadragande av svensk trupp, vilket jag f ö kommenterat tidigare här på bloggen.
Ett hemtagande skulle ju enbart gynna de krafter som vill återinföra Talibanvälde i landet. Om vi i Sverige och alla andra utländska trupper skulle lämna Afghanistan, skulle det enbart leda till att vägen för talibanerna att återigen ta makten, skulle ligga öppen som en autostrada. Det ska inte få hända!
Läs gärna Christoffer Fagerbergs och Helena Von Schantz blogg i samma ämne.
På sin blogg kritiserar han de som nu säger att "Ok att Sd är främlingsfientliga, men nu är de invalda - därför ska de ses som ett vanligt parti". Liksom Andersson anser jag att partiets verkliga syften måste kommas ihåg, man kan inte bortse från deras huvudagenda, nämligen att med en främlingsfientlighet och en människosyn som bygger på ett "vi-och-de-tänkande", driva ut flyktingar ur landet och i pricip inte tillåta några att komma hit.
Jag tycker också att Dagens Nyheter har rätt när de skriver att det är rätt att ta debatten med Sverigedemokraterna, men inte att acceptera deras världsbild. Debatten får inte tas utifrån deras villkor.
För övrigt vill jag gärna hålla med min partikollega Victor Zetterman, när han argumenterar för att Sverige måste vara kvar i Afghanistan med svenska trupper. Dessvärre har nu den femte svenska soldaten stupat och det är minst sagt sorgerligt. Även jag vill beklaga och rikta mina tankar till hans familj, men konstaterar samtidigt att detta inte får legitimera ett snabbt tillbakadragande av svensk trupp, vilket jag f ö kommenterat tidigare här på bloggen.
Ett hemtagande skulle ju enbart gynna de krafter som vill återinföra Talibanvälde i landet. Om vi i Sverige och alla andra utländska trupper skulle lämna Afghanistan, skulle det enbart leda till att vägen för talibanerna att återigen ta makten, skulle ligga öppen som en autostrada. Det ska inte få hända!
Läs gärna Christoffer Fagerbergs och Helena Von Schantz blogg i samma ämne.
fredag 15 oktober 2010
Riksdagsledamöter ska tjänstgöra som riksdagsledamöter
Vi har väl alla följt Thomas Bodströms (S) turer angående hans ansökan om tjänstledighet från riksdagen. Bl a i Expressen kan vi nu läsa om att Bodström bestämt sig för att sluta i riksdagen. Det tycker jag är bra!
Jag lägger i detta sammanhang inga politiska värderingar i om Bodström är en bra företrädare för sitt parti eller om det är en fördel för oss i Alliansen att slippa honom som riksdagsledamot, utan för min del handlar det här om en helt annan sak, nämligen att om man av svenska folket fått den oerhörda förmånen att bli riksdagsledamot, så ska man också sköta det uppdraget till 100%.
Det kan naturligtvis göras på olika sätt. En del riksdagsledamöter skriver mängder av motioner och interpellationer och är aktiva i talarstolen, medan andra mer jobbar i det tysta, är med på möten i sin valkrets, pratar med folk i sin hembygd o s v. Jag lägger inga som helst värderingar i detta, så länge man sköter sitt uppdrag.
Däremot har jag väldigt svårt att förstå att man gör andra saker än att sköta sitt riksdagsarbete. Framförallt om detta innebär att man får ett arvode både från riksdagen och från det man gör vid sidan av detta arbete. Thomas Bodström är en sådan person, men det finns även andra, som t ex tar sig an klienter i sin yrkesroll som advokat. Detta anser jag inte är acceptabelt.
I det här sammanhanget håller jag med Expressens Ann-Charlotte Marteus, ett riksdagsuppdrag är inte som ett vanligt uppdrag. Det är något mycket finare!
Jag lägger i detta sammanhang inga politiska värderingar i om Bodström är en bra företrädare för sitt parti eller om det är en fördel för oss i Alliansen att slippa honom som riksdagsledamot, utan för min del handlar det här om en helt annan sak, nämligen att om man av svenska folket fått den oerhörda förmånen att bli riksdagsledamot, så ska man också sköta det uppdraget till 100%.
Det kan naturligtvis göras på olika sätt. En del riksdagsledamöter skriver mängder av motioner och interpellationer och är aktiva i talarstolen, medan andra mer jobbar i det tysta, är med på möten i sin valkrets, pratar med folk i sin hembygd o s v. Jag lägger inga som helst värderingar i detta, så länge man sköter sitt uppdrag.
Däremot har jag väldigt svårt att förstå att man gör andra saker än att sköta sitt riksdagsarbete. Framförallt om detta innebär att man får ett arvode både från riksdagen och från det man gör vid sidan av detta arbete. Thomas Bodström är en sådan person, men det finns även andra, som t ex tar sig an klienter i sin yrkesroll som advokat. Detta anser jag inte är acceptabelt.
I det här sammanhanget håller jag med Expressens Ann-Charlotte Marteus, ett riksdagsuppdrag är inte som ett vanligt uppdrag. Det är något mycket finare!
torsdag 14 oktober 2010
Ilija Batljan, Anton Abele och Dulee Johnson
Oppositionslandstingsrådet Ilija Batljan går idag till angrepp mot Mona Sahlin. I Expressen kritiserar han det socialdemokratiska partiet för "avsaknad av politik". I flera avseenden ger jag Batljan rätt, bl a när han säger att socialdemokraterna förlorade på det rödgröna samarbetet. Det skvallrar ju inte minst valresultatet om, där ju miljöpartiet blev det stora rödgröna vinnarpartiet.
Däremot så vet jag inte om just Ilija Batljan är rätt person när det gäller förklaringar till varför socialdemokraterna förlorade valet. Han stod nämligen själv för ett av de största självmålen i valrörelsen med sitt s k "butlerförslag", något som jag kommenterat i ett tidigare blogginlägg. I en undersökning som Expressen gjorde, så var det ca 70% som tyckte att det var ett dåligt förslag.
Vidare har jag noterat att 18 år unge Anton Abele (M) nu tar plats i riksdagen. Anton blev känd när han efter dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani 2007 startade ett mycket uppmärksammat upprop mot gatuvåld. Det var ett mycket bra initiativ och satte än en gång fokus på det våld som dessvärre helt oprovocerat då och då dyker upp på Stockholms gator.
Det är naturligtvis upp till moderaterna att placera vilka kandidater man vill på sin riksdagslista och jag har inget emot att yngre personer kommer in i riksdagen. I riksdagen ska det finnas plats för både yngre och äldre, men jag blir lite betänksam när en person i stort sett kommer direkt från gymnasiet in i riksdagen och i partisammanhang enbart blivit känd för en enda sak, om än med en enormt stor uppmärksamhet.
Även om jag här ovan låter lite kritisk, så önskar jag Anton Abele (och f ö även alla andra riksdagsledamöter) lycka till med sina uppdrag!
En som jag däremot inte vill önska lycka till, utan som jag nu vill slippa för gott, är AIK:s fotbollsspelare Dulee Johnson. Johnson sitter anhållen misstänkt för våldtäkt och för vilken gång i ordningen som det är "strul" med denne spelare vet jag inte. AIK har, för vilken gång i ordningen vet jag inte, stängt av honom från spel. Som AIK:are känner jag sorg över att vi överhuvudtaget har tagit honom till klubben, men låt nu det här bli det som gör att vi säger tack och adjö till Dulee Johnson för alltid! Hans lagkamrater har tröttnat och det har jag också gjort - för länge sedan.
Däremot så vet jag inte om just Ilija Batljan är rätt person när det gäller förklaringar till varför socialdemokraterna förlorade valet. Han stod nämligen själv för ett av de största självmålen i valrörelsen med sitt s k "butlerförslag", något som jag kommenterat i ett tidigare blogginlägg. I en undersökning som Expressen gjorde, så var det ca 70% som tyckte att det var ett dåligt förslag.
Vidare har jag noterat att 18 år unge Anton Abele (M) nu tar plats i riksdagen. Anton blev känd när han efter dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani 2007 startade ett mycket uppmärksammat upprop mot gatuvåld. Det var ett mycket bra initiativ och satte än en gång fokus på det våld som dessvärre helt oprovocerat då och då dyker upp på Stockholms gator.
Det är naturligtvis upp till moderaterna att placera vilka kandidater man vill på sin riksdagslista och jag har inget emot att yngre personer kommer in i riksdagen. I riksdagen ska det finnas plats för både yngre och äldre, men jag blir lite betänksam när en person i stort sett kommer direkt från gymnasiet in i riksdagen och i partisammanhang enbart blivit känd för en enda sak, om än med en enormt stor uppmärksamhet.
Även om jag här ovan låter lite kritisk, så önskar jag Anton Abele (och f ö även alla andra riksdagsledamöter) lycka till med sina uppdrag!
En som jag däremot inte vill önska lycka till, utan som jag nu vill slippa för gott, är AIK:s fotbollsspelare Dulee Johnson. Johnson sitter anhållen misstänkt för våldtäkt och för vilken gång i ordningen som det är "strul" med denne spelare vet jag inte. AIK har, för vilken gång i ordningen vet jag inte, stängt av honom från spel. Som AIK:are känner jag sorg över att vi överhuvudtaget har tagit honom till klubben, men låt nu det här bli det som gör att vi säger tack och adjö till Dulee Johnson för alltid! Hans lagkamrater har tröttnat och det har jag också gjort - för länge sedan.
söndag 10 oktober 2010
Kristendomen ska ha en särställning i religionsundervisningen!
I både dagens och gårdagens Expressen kan man till min stora glädje läsa om att utbildningsminister Jan Björklund (FP) kör över skolverket när det gäller kristendomens särställning i religionsundervisningen. Det här har på sina håll skapat upprörda känslor, även bland folkpartistiska kollegor, t ex Liberal Mångfalds ordförande Mikael Trolin. Trolin är helt fel ute, men jag återkommer strax till det.
Skolverkets uppfattning är dessvärre fortfarande att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika. Därför har regeringen nu förändrat den nya kursplanen i religionskunskap, vilket enligt Jan Björklund beror på det enorma inflytande som just kristendomen har haft i vårt land.
Först några saker om vad den här diskussionen INTE handlar om. Den handlar inte om ifall vi ska ha religionsundervisning överhuvudtaget. Den diskussion som bl a förs av de s k Humanisterna har inte någon relevans i sammanhanget. I det sammanhanget kan jag citera Jan Björklund från ett tidigare sammanhang, då han sa att; "Det är möjligt att en del ateister skulle önska att religion och kristendom kunde utraderas och att skolan skulle propagera mot religion. Men skolans uppgift är inte att ta ställning för eller emot olika livsåskådningar. Skolans uppgift är, anser jag, att undervisa om olika religioner, men lägga tyngdpunkten på den religion som påverkat oss mest."
Med andra ord så är en av skolans uppgift att förmedla religionsundervisning.
Det handlar INTE heller om det som Mikael Trolin säger i Expressenartikeln, att det här är en eftergift till Sverigedemokraterna. Detta eftersom Jan Björklund och resten av regeringen redan tyckte så här innan valet. Något som jag också kommenterade i ett tidigare blogginlägg.
Istället handlar det här om en avvägning mellan det som handlar om Sverige och det som handlar om resten av världen i olika ämnen. Om man gör en jämförelse mellan två andra samhällsvetenskapliga ämnen, geografi och historia, så är i varje fall de allra flesta överens om att det är bra om skolan fördjupar kunskaperna i hur Sverige är uppbyggt, i landskap och län. Att alla elever kan namnet på de större kommunerna och städerna och att man vet någorlunda var de största sjöarna, älvarna och bergen finns.
Likadant är det med ämnet historia. Här tar givetvis den svenska historien större plats än andra delar av historien. Att lära sig hur Birger Jarl lade grunden för den svenska riksbildningen eller hur Gustav Vasa reformerade kyrkan och byggde staten, är faktiskt mer självklart än att lära sig hur historien präglat andra länder.
Varför är det då så viktigt att skolan betonar kristendomen? Det enda argumentet kan väl inte vara att det är den dominerande religionen i Sverige? Givetvis är det inte så. Det är kristendomen som format våra seder och lagar. Kunskap om andra religioner är värdefull, dels för att förstå det som t ex händer i mellanöstern, men också för att kunna skapa oss en egen världsåskådning. Men mycket handlar om traditioner och om hur vi väljer att leva tillsammans här i Sverige. På lågstadiet berättar man för barnen om varför vi firar jul, alla traditioner kring det och hur det gick till i Betlehem. Vid påsk gör man samma sak. Att vi skulle ägna samma uppmärksamhet åt de buddhistiska helgerna är faktiskt inte möjligt.
Läs även Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.
Skolverkets uppfattning är dessvärre fortfarande att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika. Därför har regeringen nu förändrat den nya kursplanen i religionskunskap, vilket enligt Jan Björklund beror på det enorma inflytande som just kristendomen har haft i vårt land.
Först några saker om vad den här diskussionen INTE handlar om. Den handlar inte om ifall vi ska ha religionsundervisning överhuvudtaget. Den diskussion som bl a förs av de s k Humanisterna har inte någon relevans i sammanhanget. I det sammanhanget kan jag citera Jan Björklund från ett tidigare sammanhang, då han sa att; "Det är möjligt att en del ateister skulle önska att religion och kristendom kunde utraderas och att skolan skulle propagera mot religion. Men skolans uppgift är inte att ta ställning för eller emot olika livsåskådningar. Skolans uppgift är, anser jag, att undervisa om olika religioner, men lägga tyngdpunkten på den religion som påverkat oss mest."
Med andra ord så är en av skolans uppgift att förmedla religionsundervisning.
Det handlar INTE heller om det som Mikael Trolin säger i Expressenartikeln, att det här är en eftergift till Sverigedemokraterna. Detta eftersom Jan Björklund och resten av regeringen redan tyckte så här innan valet. Något som jag också kommenterade i ett tidigare blogginlägg.
Istället handlar det här om en avvägning mellan det som handlar om Sverige och det som handlar om resten av världen i olika ämnen. Om man gör en jämförelse mellan två andra samhällsvetenskapliga ämnen, geografi och historia, så är i varje fall de allra flesta överens om att det är bra om skolan fördjupar kunskaperna i hur Sverige är uppbyggt, i landskap och län. Att alla elever kan namnet på de större kommunerna och städerna och att man vet någorlunda var de största sjöarna, älvarna och bergen finns.
Likadant är det med ämnet historia. Här tar givetvis den svenska historien större plats än andra delar av historien. Att lära sig hur Birger Jarl lade grunden för den svenska riksbildningen eller hur Gustav Vasa reformerade kyrkan och byggde staten, är faktiskt mer självklart än att lära sig hur historien präglat andra länder.
Varför är det då så viktigt att skolan betonar kristendomen? Det enda argumentet kan väl inte vara att det är den dominerande religionen i Sverige? Givetvis är det inte så. Det är kristendomen som format våra seder och lagar. Kunskap om andra religioner är värdefull, dels för att förstå det som t ex händer i mellanöstern, men också för att kunna skapa oss en egen världsåskådning. Men mycket handlar om traditioner och om hur vi väljer att leva tillsammans här i Sverige. På lågstadiet berättar man för barnen om varför vi firar jul, alla traditioner kring det och hur det gick till i Betlehem. Vid påsk gör man samma sak. Att vi skulle ägna samma uppmärksamhet åt de buddhistiska helgerna är faktiskt inte möjligt.
Läs även Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.
torsdag 7 oktober 2010
Det är fel att sparka Karin Hübinette från Agenda
Sveriges Televisions journalist Karin Hübinette har sparkats ifrån sitt programledarskap för Agenda. Anledningen är att hennes syster Hillevi Engström har utsetts till ny arbetsmarknadsminister. Argumentet för sparkandet är att det annars skulle uppstå jävssituationer.
Jag undrar nu vilka jävssituationer som det egentligen handlar om? Släktskapsjävet är naturligtvis självklart. Jag förstår givetvis att det är helt olämpligt att Karin Hübinette som journalist intervjuar sin syster som minister. Men det hade ju lätt kunnat undvikas genom att helt enkelt låta någon annan journalist tillfälligt leda Agenda, om nu minister Engström skulle deltaga i programmet.
Nej, i det här fallet handlar det uppenbarligen om något annat jäv och det enda jag då kan komma på är det som kallas för delikatessjäv. Enligt lagen handlar delikatessjäv om att en person är jävig ”om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet”. Denna regel är avsedd att fånga upp övriga tänkbara risker för opartiskhet. Det kan gälla för den som särskilt hårt engagerat sig i en fråga eller som är nära vän med någon sakägare.
Att stänga av journalister p g a delikatessjäv är hårt och skulle nog i förlängningen drabba otroligt många fler än Karin Hübinette. Noterbart är också att detta jäv inte anfördes som argument vid Thomas Bodströms utnämning som minister. Då fick minsann hans syster Cecilia Bodström behålla jobbet på Sveriges Radio. Ett annat exempel är Natanael Derwinger som fick vara programledare för en partiledardebatt om skolan, även fast hans f d flickvän, Maria Wetterstrand (MP) var en av debattörerna.
Jag noterar också att det råder delade meningar i Aftonbladet i denna fråga. Heder i det här fallet åt Lena Melin som tycker att Sveriges Television gör fel när de sparkar Hübinette. Vänsterspöket och den s k kulturchefen Åsa Linderborg tycker naturligtvis tvärtom. Linderborg hade säkert sett annorlunda på det hela om det hade varit någon på vänstersidan som hamnat i samma situation. För det är väl skillnad på vänsteropartiskhet och högerjäv, eller hur Åsa Linderborg?
Jag undrar nu vilka jävssituationer som det egentligen handlar om? Släktskapsjävet är naturligtvis självklart. Jag förstår givetvis att det är helt olämpligt att Karin Hübinette som journalist intervjuar sin syster som minister. Men det hade ju lätt kunnat undvikas genom att helt enkelt låta någon annan journalist tillfälligt leda Agenda, om nu minister Engström skulle deltaga i programmet.
Nej, i det här fallet handlar det uppenbarligen om något annat jäv och det enda jag då kan komma på är det som kallas för delikatessjäv. Enligt lagen handlar delikatessjäv om att en person är jävig ”om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet”. Denna regel är avsedd att fånga upp övriga tänkbara risker för opartiskhet. Det kan gälla för den som särskilt hårt engagerat sig i en fråga eller som är nära vän med någon sakägare.
Att stänga av journalister p g a delikatessjäv är hårt och skulle nog i förlängningen drabba otroligt många fler än Karin Hübinette. Noterbart är också att detta jäv inte anfördes som argument vid Thomas Bodströms utnämning som minister. Då fick minsann hans syster Cecilia Bodström behålla jobbet på Sveriges Radio. Ett annat exempel är Natanael Derwinger som fick vara programledare för en partiledardebatt om skolan, även fast hans f d flickvän, Maria Wetterstrand (MP) var en av debattörerna.
Jag noterar också att det råder delade meningar i Aftonbladet i denna fråga. Heder i det här fallet åt Lena Melin som tycker att Sveriges Television gör fel när de sparkar Hübinette. Vänsterspöket och den s k kulturchefen Åsa Linderborg tycker naturligtvis tvärtom. Linderborg hade säkert sett annorlunda på det hela om det hade varit någon på vänstersidan som hamnat i samma situation. För det är väl skillnad på vänsteropartiskhet och högerjäv, eller hur Åsa Linderborg?
tisdag 5 oktober 2010
Den nya regeringen och Sverigedemokraternas uttåg
Sveriges nya regering är nu presenterad. Säkerligen var det hårda förhandlingar mellan Allianspartierna om fördelningen av statsrådsposterna, men jag tycker ändå det var bra att Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna fick behålla antalet statsrådsposter intakt.
Folkpartiet behåller således fyra statsråd och ansvarsområdena är ungefär desamma som tidigare, även om departementsindelningen ändras, bl a avvecklas Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Jan Björklund kvarstår givetvis som utbildningsminister, men blir nu också, som en följd av valresultatet, vice statsminister.
Nyamko Sabuni kvarstår som jämställdhetsminister. Hon blir också biträdande utbildningsminister och statsråd i utbildningsdepartementet. Hon får ansvaret för komvux, yrkesvux, svenskundervisning för invandrare och yrkeshögskolan.
Birgitta Ohlsson kvarstår som EU-minister, men kommer även, om jag förstått det hela rätt att ha hand om konsumentfrågorna.
Till min stora glädje blir Erik Ullenhag integrationsminister och biträdande arbetsmarknadsminister. Det är bra att integrationspolitiken därmed blir fokuserad än mer på arbetslinjen än vad som tidigare var fallet. Att Erik dessutom är en av mina personliga favoriter som FP-politiker, gör inte saken sämre.
Så långt folkpartiets ministrar. I övrigt består regeringen av 24 statsråd, varav sju är nya. En av de nya är Catharina Elmsäter-Svärd (M) som blir ny infrastrukturminister. När jag fick reda på detta hade jag just avslutat ett sammanträde i landstingshuset med sjukvårdsstyrelsen söder. Mottagandet bland de närvarande slog nästan ned som en bomb. De flesta av oss var tämligen övertygade om att Catharina skulle fortsätta som finanslandstingsråd, men så blir det nu inte, vilket naturligtvis med en gång startade en diskussion om vem som nu skulle få den posten.
Fördelning av landstingsrådsposter är inte klara, men det är väl ändå ingen vågad gissning att det blir någon moderat som blir finanslandstingsråd och jag med flera hade nog Catharina som skyhög favorit. Vem som nu kommer istället är upp till Moderaterna att avgöra. Det finns nog kandidater inom deras nuvarande landstingsgrupp, men Moderaterna har en viss benägenhet att lösa den här typen av poster genom att ta någon utifrån, d v s någon som inte tillhör deras landstingsgrupp. Om det blir så i det här fallet också får väl tiden utvisa.
För övrigt har Sverigedemokraterna idag skämt ut sig genom att demonstrativt lämna Storkyrkan när biskop Eva Brunne inledde sin predikan med att tala om det inte är värdigt en troende människa att göra skillnad på människor bara för att de kommer från olika länder. Det räckte tydligen för Sverigedemokraternas ledamöter. Vi som inte röstade på det partiet kan nu enbart konstatera att Sverigedemokraternas tal om att det bara är invandrarpolitiken man är emot enbart är skitsnack. Det här var det första beviset på att man är emot grundläggande värderingar om alla människors lika värde och det kommer nog Sverigedemokraternas ledamöter få höra under riksdagsdebatterna under den kommande mandatperioden. Kommer man att tåga ut då med?
Ni kan även läsa min kollega Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.
Folkpartiet behåller således fyra statsråd och ansvarsområdena är ungefär desamma som tidigare, även om departementsindelningen ändras, bl a avvecklas Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Jan Björklund kvarstår givetvis som utbildningsminister, men blir nu också, som en följd av valresultatet, vice statsminister.
Nyamko Sabuni kvarstår som jämställdhetsminister. Hon blir också biträdande utbildningsminister och statsråd i utbildningsdepartementet. Hon får ansvaret för komvux, yrkesvux, svenskundervisning för invandrare och yrkeshögskolan.
Birgitta Ohlsson kvarstår som EU-minister, men kommer även, om jag förstått det hela rätt att ha hand om konsumentfrågorna.
Till min stora glädje blir Erik Ullenhag integrationsminister och biträdande arbetsmarknadsminister. Det är bra att integrationspolitiken därmed blir fokuserad än mer på arbetslinjen än vad som tidigare var fallet. Att Erik dessutom är en av mina personliga favoriter som FP-politiker, gör inte saken sämre.
Så långt folkpartiets ministrar. I övrigt består regeringen av 24 statsråd, varav sju är nya. En av de nya är Catharina Elmsäter-Svärd (M) som blir ny infrastrukturminister. När jag fick reda på detta hade jag just avslutat ett sammanträde i landstingshuset med sjukvårdsstyrelsen söder. Mottagandet bland de närvarande slog nästan ned som en bomb. De flesta av oss var tämligen övertygade om att Catharina skulle fortsätta som finanslandstingsråd, men så blir det nu inte, vilket naturligtvis med en gång startade en diskussion om vem som nu skulle få den posten.
Fördelning av landstingsrådsposter är inte klara, men det är väl ändå ingen vågad gissning att det blir någon moderat som blir finanslandstingsråd och jag med flera hade nog Catharina som skyhög favorit. Vem som nu kommer istället är upp till Moderaterna att avgöra. Det finns nog kandidater inom deras nuvarande landstingsgrupp, men Moderaterna har en viss benägenhet att lösa den här typen av poster genom att ta någon utifrån, d v s någon som inte tillhör deras landstingsgrupp. Om det blir så i det här fallet också får väl tiden utvisa.
För övrigt har Sverigedemokraterna idag skämt ut sig genom att demonstrativt lämna Storkyrkan när biskop Eva Brunne inledde sin predikan med att tala om det inte är värdigt en troende människa att göra skillnad på människor bara för att de kommer från olika länder. Det räckte tydligen för Sverigedemokraternas ledamöter. Vi som inte röstade på det partiet kan nu enbart konstatera att Sverigedemokraternas tal om att det bara är invandrarpolitiken man är emot enbart är skitsnack. Det här var det första beviset på att man är emot grundläggande värderingar om alla människors lika värde och det kommer nog Sverigedemokraternas ledamöter få höra under riksdagsdebatterna under den kommande mandatperioden. Kommer man att tåga ut då med?
Ni kan även läsa min kollega Rasmus Jonlunds blogg i samma ämne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)